När jag vaknar jämte dig är jag trygg
Dina händer rör sig sakta över min ryggrad
Och en kyss i nacken

Du får mig att skratta och le
Du får mig att känna mig trygg
För att jag tror på att du älskar mig
Du får mig att smälta helt

Smälta samman med din egen kropp

Bara vi två
Nakna
Oskyddade

Bara vi två
Utlämnade till varandra

Kyssar som blir allt mer intensiva
Händer som smeker och smeker
Händer som aldrig slutar
Tar överallt
Ögonkontakt? – Nej.

Och jag går med på det
Jag fortsätter trots att jag inte längre vet om att jag vill
Men jag gör det för din skull, för att göra dig nöjd och lycklig
För jag älskar ju dig.

Men när det är över
Så ligger jag där
Öm. Med blåmärken.
Och med en gnagande tanke i bakhuvudet av att något är fel.

Du lägger dig och spelar tetris
Och när jag ger dig en kyss säger du att det är för varmt
”Du borde gå och duscha”
Och jag går stukad därifrån

Och då. Precis då, när jag lämnar sovrummet.
Så inser jag att vi nog trots allt inte vill ha samma sak
Jag vill ha din själ.
Du vill ha min kropp.

Var det alltid så mellan oss?