Jag blundar och gör ett lyckat försök att fånga en snöflinga på tungan. Medan den allt för fort smälter och försvinner gör jag ett fåfängt försök att bryta mina tankebanor och lyckas halvt om halvt. Jag tänker på vad min mamma sagt om att man alltid ska ge alla en andra chans. Att alla har rätt att göra misstag och att det är mänskligt att fela. Hon påstod att nästan alla människor endast sårar andra av misstag och att innerst inne är vi alla goda.

Men jag känner mig tveksam, det är svårt att tro det bästa om människor när man själv har blivit sårad, när det är på mig som tårarna rinner, blandas med mascaran och tungt faller ner mot marken.

Att våga lita på någon, att våga skapa ett förhållande till (och med) någon är nog det modigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag har åkt ensam till andra sidan Atlanten och jag har hoppat från tian men att släppa någon nära inpå sig är så mycket farligare, det är så mycket mer som står på spel. Ett magplask från tio meter gör ont men inte alls lika ont som att bli sviken av någon man litar på. Jag tror det kommer att ta ett tag innan jag blir så modig att jag vågar igen.

För jag hatar känslan av hjälplöshet man får när man inser att allt kommer gå åt helvete men att det redan är för sent för att dra sig ur oskadd. Och jag hatar känslan av otillräcklighet (och till vissa delar av skam) när man inser att man inte kan konkurrera mot promiskuösa småflickor med för mycket smink. Som ger kravlöst sex, inga förpliktelser eller måsten, bara ett ligg för en kväll. För vad är väl känslor och intelligens värt när MTV visar mjukporr på bästa sändningstid och Jackie Ferm gör succé i Paradise Hotel.

Och jag vet vad ni tänker. Någon som är så ung vet väl inte vad kärlek är, någon som är så ung vet väl knappt ens vad hon själv tycker och tänker. Men det är när man inte vet vad man känner som man känner som mest. Redan nu har jag insett att alla musiker, författare och konstnärliga själar i världen har rätt. Kärlek gör ont, särskilt när den försvinner. Eller när man upptäcker att den aldrig riktigt fanns där, trots allt.

Men samtidigt som jag fångar en andra snöflinga inser jag att mamma hade fel och jag kan inte låta bli att le. För på samma sätt som en ros är en ros är en ros stämmer det även att ett svin är ett svin är ett svin. Och alla förtjänar inte en andra chans.