Bara tårar kan brinna, och flöda långsamt blödande längst med knotiga kinder
Bara skratt kan kittla ledsna kanaler, och lysa upp ett helt ögonblick

Pianospel ljudar genom bakgårdar, över höstklädda ekar och når mitt fönster på glänt, smeker ett tomrum, och ler med brustna drömmar

Ingen mening att försöka tro, inget hopp om att minnas sann saknad
Men jag försöker, och ler
Det är mitt hopp om att överleva