Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det desperata tvivlet när man väl har kärlek i hela kroppen och allt annat man kan önska

Du andas in min desperata ångest
( känner du det inte själv?)
och jag bara fallerfaller
fallerar
inför allas ögon
(även dina så snart dom slutar vara så himla vackra)

Skrik åt mig att dra in luft i lungorna
(du vet att jag har glömt hur man andas)
Skrik åt mig att bara leva och ta in
Det Här Som Är Så Jävla Stort
jag vill ha dig

Jag hittar kort igen med mina armar med
dom syns, du vet
Dom Där
(varför är jag så jävla kryptisk du har redan sett mina brister som etsat sig in i huden, du har sett den där jävla ångesten och du var den enda som inte ratade mig inombords när du såg)
Alla kommer alltid veta vem jag var(är, menar jag är?)
dom kommer alltid se skulden
(ärren sitter lika jävla mycket på insidan)

Håll ihop min trasiga bröstkorg
kanske trillar den isär sen
kanske sen när du går här ifrån
Jag vet inte var jag bör ta vägen

Jag vill ha dig
Du vill ha mig
så vad fan tvivlar vi på?

Det känns som

vi existerar
lite för mycket
(det blir aldrig för mycket,
Vi är bara paradoxer
och det är så vacker)





Fri vers av papperstrana
Läst 284 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-07-30 00:28



Bookmark and Share


    The Poisoned One
Det är så Bra, och igenkännande, du skriver så bra. alltså.
2011-07-31

  sandraskänslor
kunde först inte bestämma mig för vad jag tyckte om alla parenteser. jag älskar också att använda dom, men du hade så himla många. men kom tillslut fram till att jag älskar dom. för du använder dom verkligen på ett så himla bra sätt gillar spec (är, menar jag är?) texten berör mig. bra!
2011-07-31

  Fru Intighet
Åh, vackert.
Jag vill göra dig hel.
2011-07-30
  > Nästa text
< Föregående

papperstrana
papperstrana