Hur många gånger kan man känna en känsla
och bli lika berörd?
Hur många gånger kan man i Stockholm på
fyllan cykla utan att bli överkörd?
Hur många flickor ska passera ens hjärta
innan någon fastnar eller någon dör?
Kan man skrika så högt så eldarna
slocknar och allt blir kallt?
Var det allt tjat och nötande som fick Robin
att vakna, som fick Robin att gå?
Eller slog verkligheten honom på käften
och sa: nu är det dags att förstå.
När ska jag känna att med någon speciell är mitt
huvud en sol vars glöd väcker allt dött inom mig?

Hur många sjöar kan en man bada i innan
han drunknar, ja sjunker ner?
Hur många svenska flickor ska hinna våldtas
innan väsendet vaknar till och ser?
Vårdoften från häggen är stark och står sig än,
men var den starkare förr?
Hur många stjälkar kommer tryckas ner i min vas,
innan vasen ger upp eller jag blir kär?
Hur mycket mer kan vi fuska med miljön
innan marken skakar och vi ser och lär?
Hur många gånger ska händelsen ske bakom oss
men skuggan når fram men vittnesmålet duger ej?

Hur många bord ska dukas upp innan vi ser
att vi är en mätt generation?
Alla löften från regeringen blir tröttsamma i deras sal,
alla löften, läs lögner, de ger för att vinna ett val,
ska det vara så?
Hur många grusiga landsvägar ska jag gå på
innan jag får fram en melodi?
Jag har inget svar, men jag tror jag vet,
vad tror ni?
När ska min mongoliska vän,
få något vitt han med och simma igen?
Jag har blivit kär, bedragen, maktgalen, slagen, lämnad och kvar.
Här sitter en pojke med tusentals frågor, utan ett endaste svar.