Jag skäms
det är som att du inte förstår alls
när jag låter dig läsa
det borde vara som att läsa inne i mitt huvud men
där förstår du uppenbarligen ingenting alls
du ser alltid lika obekvämt tvekande ut
ingen självförtroendekick direkt

Jag försökte vara ärlig och förklara
varför jag kan vara som jag är ibland
du sa bara Det där vill jag faktiskt inte höra,
varför ger du mig dåligt samvete när det
inte finns någonting som jag kan göra åt det?
och jag tänker att vad fan ska jag säga då,
när du frågar hur jag mår?

Det är som att det är så mycket som stöter sig
oss emellan och snart är det alla hjärtans dag
men jag kan inte vara mig själv med dig tillslut
får jag slut på saker att säga och jag har
sagt att jag älskar dig men det är som att det
gjorde mer dåligt än bra

Och jag vet bara inte vem jag ska vara för att göra rätt med dig
Och jag vet bara inte vem jag ska vara för att göra rätt med dig

För du säger säg då hellre inget alls jag säger va, vadå, ska jag inte vara ärlig?
Du säger äsch vi struntar i det vi pratar om nåt annat men
jag blir inget klokare

Och jag står här trött och försvagad och lyssnar på när du pratar om din
prestationsångest och
undrar hur jag ska kunna prata om min när den så uppenbart rör dig medan du
inte vill höra talas om den och ändå undrar hur jag mår,
hur jag mår?

Du vill kanske att jag ska ge dig en enkel lösning säga Okej men om du bara ..
du säger vad vill du att jag ska säga??
Jag säger Varför kan du inte bara
lyssna?