Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avsked och drömmar



Mörksinnet vaknar
när snön är som vitast
och svartfåglar
etsat sig fast
i den frusna sorgen
mellan andetagen


jag har inte bett
om dessa avsked
iallafall inte alla
och jag vet inte
hur man gråter ensam


men jag har en
egen ryggrad
som inte kastar
skuggor
och har rötter
i den rödaste av jordar


så fråga mig än en gång
var jag är
och jag kommer leda dig
till främmande upplysta
landskap om du frågar mig


en gång till


och till dess håll mig
bara stilla i din famn







Fri vers av Rachel Roth
Läst 511 gånger
Publicerad 2006-01-04 16:56



Bookmark and Share

  abbe nilsson
tycker jättemycket om den!
2006-01-08

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Första versen är otroligt, otroligt bra - och då menar jag inte otroligt som i "häftigt" utan som i o-troligt - svårt att tro att det går att skriva så bra! Varje rad där är lika bra, hela versen är en 24 karats guldklimp. Därmed intet sagt att resten av dikten är dålig - tvärtom. Detta är en helgjuten läsupplevelse. Ironiskt nog hittar jag bara en enda svaghet och det är i första versen: du byter tempus mellan "snön ÄR som vitast" (nutid) och "etsat" (dåtid). Det skulle kännas naturligare med etsar. Betydelsen skulle ändras litetgrann, men absolut inte så mycket att det stör eller förstår dikten det minsta. Och vare sig du håller med mig eller inte om etsat/etsar så vill jag titulera denna dikt med en femma.
2006-01-05

  himlens hemlighet VIP
från det svarta frusna sorgen till det röda starka upplysta...en vacker resa...rakt in i famnen på hoppet och värmen...vacker och smärtsam
2006-01-05

  Manal
Oj. jag sveps med dessa ord. vackert.
2006-01-04

  ginny
"och svartfåglar
etsat sig fast
i den frusna sorgen
mellan andetagen"

jättevacker dikt rakt igenom. man känner igen sig i känslan.
2006-01-04

  noname_realmind
"...den frusna sorgen mellan andetagen" och "jag har en egen ryggrad som inte kastar skuggor" - starkt och vackert. Här finns mycket att läsa mellan raderna och blir berörd av. Styrka och något mycket skört, invävda i varandra känns det som.
2006-01-04

  rebecca d VIP
så ömt o rart och vackert.
Kontrasterna mellan vit snö och mörksinne, svartfåglar (melankoli?)...frusen sorg...och så plötsligt efter allt fruset den djupa röda jorden: liv, rötter, fasthet, blod...och att bli efterfrågad och hållen: då töar man och kan ta fram det som finns djupast, grunden...
2006-01-04

  Per Rydberg
Att vara innesluten i en varm famn kan nog behövas med det stora fång av sorg du håller fram. Mycket gripande skriver du i enkla men berörande ord!!
2006-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth