Med avskedet
tystnar så orden
som slocknande lampor
i kvällnings dimljus

endast den ljudlösa skriften
orden som skrivits med
kärlek och med gråt
ekar kvar med tonlös stämma

som en evig kärleksförklaring
en blinkande stjärna i natten
som lyser allt svagare
när morgonen stilla gryr

inte helt utan smärta
tar orden nu farväl
seglelflyger stilla mot
horisonten på vingar
skira som fjärilens