Lev, lev för helvete ditt perfekta lilla familjeliv.
Lev i lögnen att du är lycklig.
Varför tro något annat?
Det är väl så livet skall vara?
En enda lång jävla lögn.

Var glad för allt du har.
Tänk inte, fråga inte varför.
Fortsätt bara lura dig själv,
att tro att du är lycklig.

Om jag inte kan lura mig själv längre.
Om mina mål inte är att bli som de andra.
Om jag hellre väljer lidande, mörker, lättja,
otrohet, förintelse och död.
Vad säger ni då?