Repris tidigare publicerad 2008. Foto: Eva Langrath Hon
Var präglad av fruktan klädd i översitteri och överbeskydd på en och samma gång.
Så klev hon ut i livet.
Dåligt utrustad med verktyg.
Barnet kom och hon sökte osäkert styrka hos klokheten.
Som skrivit boken om hur små barn skall vara.
Men det arma barnet förstod sig inte på att vara enligt boken.
Värjde sig, ville ha rätten att vara sig själv.
Inte äta, inte sova som boken ville.
Sedan dansade de dansen, sökte hitta takten.
Brådmoget sökte barnet bekräftelse.
Jag duger, fast jag inte stämmer.
Men hon kunde inte ge.
Och barnet kunde inte sluta söka.
Sökte ända in i vanmakten.
Fördämningen brast.
Fruktans flod väller fram.
Då, kastar hon evig förbannelse över sitt barn.
Sedan blev livet aldrig sig likt.
Åren går.
Så står det vuxna barnet vid korset där hon vilar.
Sörjer att de aldrig nådde fram.
Handen plockar vissna blommor bort.
Vemod fyller sinnet.
Viskar sakta Mamma Jag har saknat dig.
Gråtit i din famn i drömmen.
Förstått att fruktan som går in i vanmakt kan leda till sanslöshet.
Jag har nu själv besökt det landet och kommit därifrån.
Förlåtit och försonats.
Vi ses på andra stranden.
© Eva Langrath 2008
Fri vers
av
Eva Langrath
Läst 596 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2011-08-13 18:07
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Fönsterputs Mönster i snö Tanka Påsk Nattvardskonsert Fullmånen Tröst Vinden rör sig Se alla |