Hon drack te utan mjölk och socker.
Det blir mest bara vatten då, men det var så hon ville ha det.

För länge sen hade hon slutat räkna lögnerna. Hon visste att de var många och det räckte.
Hon visste att hon var
förskräcklig,
och det räckte.
En lång cykeltur och även det lilla som kommit från te-påsen skulle försvinna. Iallafall om hon tog en väg med många uppförsbackar
–man måste ju vara på den säkra sidan.

Men när natten kom gällde annat.
När natten kom var en kopp te
en kopp te för mycket.
Och en macka var det ju på morgonen också.
Cykelturen hade trots allt varit för kort och detta drev henne ur sängen,
drev henne till situps och långpromenad, till att nästa morgon stint gå förbi kylskåpet.
Lova sig själv att idag, idag ska jag sköta mig bättre.
Men hon visste
att det inte
skulle räcka.