De gled mellan träd och himlavalv. Snuddade varandras pannlober men inte mer.

Skrattade då och då, tänkte tyst,
-Nog är det liite kul iallafall?.

Ibland sprang de iväg åt varsina håll,
-Titta, titta, jag kan flyga!,
men kraschade snart in i varandra igen. Blev en enda oförenlig kropp som stretar, stretar, stretar.

Blickar utan gnistor. Fantiserad tycka-om-känsla.
Allting går så bra när ingenting går dåligt.