det är
små ting som förundrar mest
hur droppar
så utsökta i sin elegans
kan bilda hårt slagregn och dödsföraktande kasta sig mot mina av trötthet grånande fönster

kanske lite som mänskligheten
som ensamma
glittrar vi likt juveler
unika varelser med vackra upplevelser
men tillsammans i en stor flock
är det lättare att sudda ut de unika egenskaper vi har och kasta oss ut
vredgade massor

var vi än är sprider båda skräck
nattsvarta rubriker om "oväder" "storm" och "regnkaos"

eller "förtortsupplopp" "huliganbråk eller "demonstration mot nedskärningar"


det kanske bästa
är att stanna hemma
tända ett ljus
och umgås i det tysta
med vänner med tankar likt glittrande juveler