så bitterfrusen var jorden, fylld av ångest och tjäle, Ur den bitterfrusna jorden orkade du ändå dig upp. Omfamnad av mullens mörker och grodd under maskens sång vågade du dig ändå upp, för du visste att solen fanns där. Hur visste du var du skulle? Lilla groddknopp uppvuxen i mörker?

vem vet

men du är här, omfamnad av död och mörker i den renaste vita skrud

jag bugar ödmjuk inför din ankomst, vad vete jag om vedermödornas lov? Jag har inte trotsat döden. Jag blommar inte någon gång