Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rosen upp mot månen

Jag känner det nu, doften av att inte våga satsa
inte vilja något med en person
man redan är ett med.
Radion låter, kallt i luften
någon gråter,
glöm förnuftet,
sången förlåter.
Regnet svalkar min febriga kropp
On the road-pojken stannar till
det är något som är fel, men det finns hopp
Vad är det han vill?

Och det känns så skönt
(för du var aldrig med)
När jag tog mig upp
(du var aldrig med)
När jag kom tillbaka
(du var aldrig med)
När det var som värst
(du var aldrig med)
När jag var så blind
Kom kom kom igen
Så kan jag bränna dig
Så kan jag känna dig, hämta luft, tappa den,
efter det tappar du en vän.
(För du var aldrig med)
När jag kom tillbaka
och plötsligt kunde se
Allting så klart
(du var aldrig med)




Prosa av Carl R. Westerling
Läst 192 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-08-20 14:27



Bookmark and Share


  Yheela
Tycker mycket om.
2012-02-23
  > Nästa text
< Föregående

Carl R. Westerling
Carl R. Westerling