Där stod vi, tittade upp på alla monster som attackerade våran värld, och som bara ville komma fram och sticka hål på våran bubbla, förstår de inte att den är våran, att vi bestämmer över den. Det var skrämmande, vi ville bara spy, hjärnan gjorde volter, huvudet blev virrvarv, ingenting var som vi hade planerat, varför förstör alla våra planer. Mina tårar forsade och du hejade på. Alla monster ville oss illa, men ingen kunde se. Vi ville bara springa, rymma, gömma oss och helst låsa våran bubbla så allt blev som vanligt igen. Varför vill mamma att monster ska attackera oss, varför vill mamma att vi ska försvinna in här bland alla monster. Våran värld bara föll samman där och då och ingen tycktes förstå, inte ens mamma. Alla är dumma, och vi är de enda som förstår att man inte ska vara på såna här ställen.
Men vi kämpar väl med ena foten utåt och den andra inåt och får väl se om mamma har rätt som har lämnat oss till alla dessa monster.