Ditt namn fanns inristat i hjärtats pansarskydd

bak isande rädsla och återhållen gråt

där ömmar ännu slagen mot ett brustet hjärta

som sökte förstå det omöjliga

som ville anpassa sin rytm till den rasande stormen

och tåla bedövande kyla

som böjde sig i vanmakt inför din ironi 

och förlamades

När jag nu spräcker mitt pansar

blottar min nakenhet

ser jag klart det du försökt förvanska

Med öppna ögon kan jag förstå

Jag är den jag är med brister och tillkortakommanden

ändå är mitt hjärta varmt

ändå är jag värdefull

ändå vågar jag öppna mig

i den äkta kärlekens varsamhet