Min kvällsbön då:

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
den Gud älskar lyckan får.
Gud välsigna:
mamma och pappa, systrar och bröder.
Tant Gerda, Tant Anna, Tant Augusta och Tant Tilda.
Gud välsigna hela jorden
Amen
(Käre gode Gud, hjälp, tack och förlåt! Amen.)

Förutom “Gud som haver…” ville Tant Gerda att jag skulle be Gud välsigna nära och kära. För säkerhets skull klämde jag i med ”hela jorden” också.

Det som står inom parentes är min egen bön, som jag inte alltid bad högt.
Hjälp; jag kände att jag behövde all hjälp jag kunde få av högre makter.
Tack; jag var tacksam för den hjälp jag kände att jag fått.
Förlåt; för säkerhets skull, ifall jag hade syndat under dagen.

Hela mitt liv har jag bett denna kvällsbön, som en ritual för att kunna somna.
I går kväll bestämde jag mig för att ändra på välsignelserna. Det blev:
Gud välsigna:
Mina bröder, Johanna (min dotter) och Ronja (mitt barnbarn).

De döda må vila i frid.