fötterna bär henne ej mer

kängorna

mattades

sakta

sulorna släppte gnagde hål i sig själva

kängorna

sullösa

lät de henne uppleva

vart strå

vart hörn

vart tappat

hon log stilla

jo

jo

chansen ger ni mig till nära

nära

nära

beröring

snörena fransades

fransgardiner flimrade dolde hjälpligt tibia

framsidan

vristen

framvristen

tibia är vackerljudande

kanske skall jag ta fart

skena här och var och nu

förskräckes icke

ni sitter säkra

numer

håller jag mig i handen

faktum är att jag hittade en sele på en loppmarknad

ni skulle ha sett hur de sprang i labyrinterna

det var ett lopp utan like

ett tu tre satte de sig ned

budade

lågt och högt

lopporna hoppade

det hela avslutades med en loppcirkus

där tigrarna

tigarna sattes i bur

selen

styrker mitt bländande leende

och skänker det livlösa glans

nej förskräckes ej

numer håller jag mig i hand

sitter här på verandan med de oljade bräderna

läser kängorna från pärm till pärm

vartefter jag läst river jag ut bladen

viker origami

svalor flyger

båtar skepp seglar

allt är intet

intet är allt

skapar  medföljande en vacker livsträdgård

och en dag skall jag gå

en dag skall jag gå

dit vindarna bär mig

då fötterna vilat hälkupor i sandjord

då blasten stigit hög

och knölarna blommar

innan frosten kommer

blir så kallt utan kängor

är dock övertygad i att snön värmer fötterna

så det löser sig nog

då kan jag segla

barkbåten jag täljde fjol sommar

jojo

det var längesedan jag höll en jojo i min hand

den spann så vackert

trasslade sig i band

måste säga att jag beundrar

den stora tålamodspåsen jag bär

har alltid varit bra på att reda ut trassel

jojo

en dag

skall jag gå

dit ryggen i förståelse går

för se

mina marker blommar där framme

för si

jag såg födslovinden så sina frön

och det

var min vilja