Du sade till mig, drick, men förlora inte din själ till flaskan.
Och jag drack, drack och ånyo drack.

Du sade till mig, Nietzsche sa, stirrar du för länge ner i avgrunden så börjar den stirra tillbaka på dig. Kanske om du stirrar för länge i flaskan så stirrar den tillbaka på dig?

Jag log, jag skallade mitt namn mot nattens nakna väggar och skröt, jag kan inte dö.

Du sa, flaskan eller mig!
Jag förlorade dig

Nu sitter jag med flaskan, ensam och rädd i en värld jag inte förstår.

År senare mötte jag dig.
Du frågade, hardu glömt mig?

- Jag drack flaskan, men flaskan drack även mig.
Jag slukade dess innehåll, den bedövade mig,
Jag glömde, gömde, mig i flaskan.
Jag glömde aldrig dig, men jag glömde mig!