Knyter min magra hand.
Aldrig har jag känt tillhörighet
Inte heller saknat det.
Tror inte på gruppsamhörighet.
Har alltid velat tillhöra en grupp.
Vad ska de bli av en ensam skald som söker svaren i dammiga böcker?
Någon sa, verkligheten hittar du utanför din dörr och aldrig förr.

Jag har alltid stirrat mot solen, hoppas den skall värma även mig,
Är en kall kristal eller diamant, oslipad givetvis.
Jag har sökt dig i litteraturen, naturen, censuren och bland människan.
Aldrig har jag funnit, det jag letat efter
Aldrig har jag funnit förnimmelsen av ett svar.
Och ändå har jag alltid saknat dig, saknat dig som är sann.