Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

håller du löftet du gav om att bara stanna så länge du älskar mig?

dina andetag tar fast form och jag
försöker skjuta dem ifrån oss
de skymmer sikten
idag sprack filmduken för första gången
men en millimeterstor spricka vidgar sig alltför lätt

snälla, jag är rädd

när du försvann ut ur mitt hus
fastnade jag alltför länge med
blicken på handtaget
det är det sista som tillhör mig
du rört vid, upprepade jag som
någon sorts mantra

helt jävla vettskrämd

man hörde ljuden av flygplanen utanför
de åker någonstans långt långt bort
bort från oss och våra skälvande meningar
jag kan inte heller skriva på kommando
men jag är så rädd så rädd att bli alldeles

ensam, snälla

jag stannar i skuggan av det skälvande i
ögonblicken av tillsammanshet mellan oss




Fri vers av papperstrana
Läst 280 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-08-30 07:26



Bookmark and Share


    Virvel
ordvalet. Och hur du får ihop det sådär herregudherregud.
Fantastiskt.
2011-10-20

    traumatik
jag måste ha missat den här. den är så vacker att det gör ont.
2011-10-16

  Fru Intighet
Åh, så fint.
Jag saknar dig, fina.
2011-08-30
  > Nästa text
< Föregående

papperstrana
papperstrana