Komplicerad sinnesnärvaro
flygande taktkänsla i ett plåtrör 10 000 meter
upp i luften

Gravitationskraft utan armar bär oss uppåt

En längtan att i säkerhet landa med
båda fötterna på marken

Samtidigt som något håller mig kvar vid
den sköra tråd som jag så gärna
hänger i

En tråd som egentligen är en tankegång
i de gråa cellerna

Men som tycks så verklig när den skär in i
min hud som vässade rakblad
av rostfritt stål

Livet kan få hänga kvar där trots
att jag
själv kliver in i det trygga badrummet

Fyllt av såpbubblor
som jag hoppas aldrig spricker,
en önskedröm i en fluffig värld
av moln och fårull
som omsluter mitt arma hjärta

Så fyllt av en längtan
att få stanna kvar i en värld
som hjärnan förklarar som en illusion

För att slippa inse att verkligheten
är så långt bort