du säger du saknar mitt hår i ditt ansikte
jag minns en man med stillsam blick
han kallar mig sin blomma
när ingen hör
Vi satt, med varje poem
såg skönheterna, hörde musiken
vi hade vandrat för långt i ögonblicket
jag vill vara din blomma igen
din kyss är kvar på min mun
något mer, ingen lek hägrar utanför
Jag betraktar er och skrattar galet
en pil som skär mig i stycken
märkliga dolda avsikter
dansar en vild och orolig dans
till ingen orkester
ingen musik