Det visslar i huvudet på mig och jag verkar glad
det tjuter från tåget och färgen bleknar på stadens blad.
Att radion spelar nostalgiska låtar är fint en dag som denna
andra dagar skulle det göra ont måste jag erkänna.
Robin har ordnat till det för sig och han verkar mer vuxen än jag
att jag får se allt detta gör detta till en underbar dag.
En slakt i Norge, kaos i Libyen och storm efter storm i USA
får fan kvitta men jag bryr mig, även fast jag mår bra.
Jag har en mor, jag har en far,
jag har en bror, alla finns kvar.

Pengar på fickan har jag inte hunnit vänja mig med
men oj vad fint det är att inte sjunka mer.
Tänk om glädje kunde synas på utsidan och om jag kunde se er.
Med nyköpta pennor skriver jag att detta ska förvaltas varje dag,
och mina vänner ska få dela allt, som senaste tiden har berikat mig.
Roslagsbanan kluckar fint den med, trots att rälsen har gett efter ja.
Det finns ingen som kan beskriva denna dag mer än mig,
med patos säger jag
tack!