Det är med ett försiktigt uttryck i ögonen som jag förtäljer min sanning.

Det är inte jag, det är ni.
Alla, resten, dem mot mig.
Ni mot mina viljor..
Krampaktiga tag i skakande tankar låter jag er förringa mig.

Ett objekt, aldrig något subjektivt enligt dig.

Ja jag har bröst, ja jag har snygga ben och ja jag vill visa er det. Medan jag har
kvar dem innan ålderns höst förnimmer i verklighetens rum.

För en dag, ganska snart kommer det te sig kommer vi ångra allt vi inte gjorde.

Ångra trots det vi har gjort.
Någon dag inom snar framtid kommer jag stå framför en blank yta där skönheten ersätts med rynkor.

Ersätts med att gå inombords, jobba lite på det istället för det vi visar utåt.

Vi kommer en dag glömma bort det vi har idag.
Vi kommer en dag försöka reparera våra tankar som vi aldrig vågade ta tag i.