Det är inte mina fötter du önskar att höra som snuddar trägolvet
Det är inte min hud du vill känna mot dina lakan

Vi har skrikit på varsitt håll

Ut har det farit ord vi inte menade
Förtvivlade tankar som i ångerfyllda känslor kräver sin rätt

Vem är vi att kalla oss..

Det finns ett du
Det finns ett jag

Hade kunnat bli ett vi
Vi är inte idioter på lut

Bara vuxna som väljer att gå åt våra egna håll
Någonstans vet jag att livet är gott och att det goda tenderar att komma tillbaka

Kanske någon gång, någonstans kan vi börja där allt slutade

Kanske kommer små små fötter springa på trägolvet

Där vid lakanen tre personer, skapad av två

Vi kan ta del av allt det där

Små små fötter liggandes i sängen

Skrikandes på oss, trånar om att bli sedd

Hade gett så mycket för det