Det ser ut som att trädens näringsrika grenar vevar för fullt i vinden,
gråa skyarna är inget som rör fröken,
perrongen syns med jämna mellanrum i grenarnas dans.
Jag har inte mött många men du, du är min chans.
Stockholms egen morfar träffade inte sina barn
när han levde på den styva linan så ägde han allt.
Han kom ner till gatorna där ingen förde sig, alla människor förstör,
och rakryggad bad han om lugn även där, svaret blev ett gevär.
Tålmodigt läste jag om detta flera gånger innan jag frågade min mor
vad som skedde innan allt gick fel, hon la locket på när gatan blev smattrandes
livfull och regnet räddade henne precis.

Alla som såg polygamin genom stadens ögon kan ge denna morfar amnesti,
vi som inte förstår varför det sopas undan så lätt kan inte det,
inte vi.
En flagga som ingen jag känner vet något om dansar på stången,
nyfiket frågar jag vem som har svaret på det,
- Han är förgången, blev det jag hörde genom dörren.
Den långa grusrakan på en kilometer avslutades med att du körde över
tant Inga-Lill
hon var alltid så fin mot mig, gav mig tid och jag vet det var fel av dig,
du vet att det var fult av dig.

Noter sprutas ut från grenarnas toppar och takten har såklart bestämts av
grenarna själva i vindens symfoni.
Ett helt kvarter vaggas med med armarna omkring varandras axlar
gungandes i ceremonin som hölls i småstadskärnan,
har du frågor så ställ dom inte nu, alla vet att problemen finns kvar.
Men i gunget kan den stoltaste av människa svälja för att njuta.
Efter denna enorma dans tystnade det följt av groll som åter kommit hem.
När denna tid var fanns du kvar i min tankar, ditt hus är det jag ser när jag flyr.

På något sätt så letade jag mig bort sen försvann dansen ersatt av skammen,
grenarna är så långt borta och vinden verkar bara finnas i den oas kallad
Pax Marie, där jag sällan sitter och funderar på vem jag är numer,
vinden här har inga svar, dagar nätter i mängder kvar.
Jag kommer tillbaka och kanske allt är sig likt.
Hjulen rullade aldrig lika fridfullt igen, du har försökt att närma dig mig
med en bukett i din bil, jag måste tro dig men att det hänt fler gånger
är som att lyssna på den värsta av sånger.

Stockholms egen morfar träffade inte sina barn
när han levde på den styva linan så ägde han inget.