när hon blir galen blir hon det på riktigt. det finns ingen gräns längre mellan dröm och verklighet. allt flyter ihop och blir en deg som uttsättningssymptomen för lugnande ger hjärnkramp, som om hjärnan vore en muskel och krampen gick att massera bort.

när natten blir till dag påminns hon igen om skillnaden och studerar fotografierna från igår och kommer ihåg hur vackert det var och hur sömnmedicinen fortfarande fungerar mycket bra på så vis att den för henne in i en fantastisk värld som bara finns i hennes drömmar.

om allting vore så flödande rikt i hennes vakenliv så fanns det kanske inga problem. för där fanns allt man kunde önska sig när det kommer till problemlösning, relationer och livfullhet.

så när dagen alltjämt går om än mycket långsamt, upptäcker hon åter mot kvällningen att striden mot de långa timmarna har övervunnits och en ny kväll med de lugnande rutinerna, besvären från medicinerna, till slut får en ände och hon får dyka ner i sin himmelssäng.

och somna in