små gråa tårar i panik
inget barn och inget hem
folk blir vackra i plastik
tortyrsår kring din lem
små gråa städer österut
sönder, trasig och förstörd
ni tittar in men inte ut
vem kan då bli berörd
inte jag och inte du
ett liv kan förstå när allt är slut
men innan lurar det en till fördärv
en darrig väg i ren tragik
en rutten själ
ett stackars skrik
ett svek mot dig
än fler mot mig
jag löser ut min sargade tro
om jag bara biter ihop och håller käften
ett huvud rullar fortare än vad det andas tungt