Läs Höst - Fri vers av Jan Widströmer

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Höst

Då ljuset vänder
med halvslutna ögon
och händer -

trädens kronor
abdikerar

lövverk
tar sorgflor i hatt

moll musicerar
gnider gren
gnuggar kvist

Min andning
närmar sig havet -

nu närmar sig dagen
sin natt
som till sist

När det nakna trädet
ser sin spegling i vattnet
slår dess ensamhet rot
ibland molnen.

Fri vers av Jan Widströmer VIP

Läst 502 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-09-12 20:12

Skriv ut

Spara som PDF

Anna*
Riktigt höstlikt vackert i din mästerligt komponerade dikt! Jag bugar och tackar för att du delar och vi får läsa!
2011-09-24

Annika J
Vackert och vemodigt.
Den sista strofen skulle kunna vara en egen dikt, en mycket bra kortdikt!
2011-09-13

Ida Tisteltunga
Jag glömde att säga att jag verkligen gillade den. Liten detalj men ack så viktig...
2011-09-13

Ida Tisteltunga
Lite vemodig känsla och man hade även kunnat tolka hösten som ålderdom, högtidlig, vemodig och kyligt klar. Omfamnar man den så smeker den tillbaka.
Ålderdom passar in på beskrivningen på trädet (den delen var också den som gjorde starkast intryck på mig).
"slår dess ensamhet rot ibland molnen." är en elegant mening. Att vara uppe bland molnen brukar oftast mena att filosofera, tänka fundera. Är de det nakna trädet som börjar tänka på livet?
Kan inte förklara hur jag tänker mig att trädet känner sig. Det är ett träd som levt länge, men det är fortfarande ett ungt träd. Naket kan tolkas som sårbar och ärlig.

"Min andning
närmar sig havet -
nu närmar sig dagen
sin natt
som till sist". Förvirrade mig lite. Havet är ofta kopplat med känslor och resor. Andning kan vara en metafor för någon del av sig själv som inte är kopplat till kroppen. Kan man också tolka som att tankarna flyger iväg. Att man är inte delaktig på samma sätt längre utan betraktar det lite ovanifrån.

Det som fick mig att tänka på detta var vemodet i din dikt, det lät som något som inte skulle komma igen. Men hösten, sommaren allt kommer igen och igen. Det är inte samma vemod som beskrivs här.
Men det är från person till person förstås. Jag ser att det är många som tagit det på annat sätt. Jag som i egenskap av höstmänniska tolkar det inte så, men kan förstå varför vissa gör det.
2011-09-13