Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gudrun



ett år har gått likt en svajig bro
som förbinder avgrund och liv
av Gudruns vrede nu återstår
blott timmer och läkta sår

för härjade skogar och själar
jag tänder ett ljus och minns
att i varje smärta, sorg och svek
finns jordmån åt hoppets frö

med kärlekens strålar och tillitens dagg
från värmen av innerlig tro
kan hoppet i myllan åter slå rot
där livets blomma må gro






Fri vers av Pica pica
Läst 352 gånger
Publicerad 2006-01-08 20:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pica pica
Pica pica