Skulden vilar på mina axlar, o fruktade furste för att parafrasera Shakespeare så där halvdant och fumligt så som vi gör ibland så våra egna ord lånar tyngd och djup av pjäspoeten


Skulden vilar på mina axlar

Men det är ju inte sant, det är inte sant, det var inte bara jag som felade, inte bara du som försökte hålla ihop det utan det var fan i mig jag också och det var du som sa elakheterna först

Det var du som på osäkra ben ville knuffa bort mig, det var du som trodde att man bevisar kärlek genom att dra tillbaka, inte genom att släppa in

Och det var du som tyckte att det var läskigt när jag blev arg och det var du som...
...


Men skulden vilar på mina axlar för jag kan bara ansvara för min del, "sent skall syndaren vakna" för jag försökte ta ansvar för dig alldeles för tidigt och alldeles för länge men jag kan ju sluta med det nu

För det är slut

Så, skulden vilar på mina axlar. Så att jag ska kunna vila till sist