Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En filmidé Disney antagligen skulle nobba


Mannen i korvkiosken häller upp kaffe i kvinnans mugg, dropparna fastnar i luften och stelnar; kulan öppnar köttet som en blomma, regndroppar slickar nästippen på barnet i gungan, hunden slickar sylten av en tappad bakelse, färgen flagnar och faller av trehjulingen i stora rostbruna sjok, bildäcken gnisslar och saktar in, ett svart hål öppnar sig i bröstet på den vithåriga pensionären, drar upp en vind, en sparv flyger på rygg över huset där den lämnade kvinnan bor, brevbäraren korsar sig och stänker silvervatten över fingrarna, öppnar brevinkasten och andas urtidsluften som strömmar ut och upp mot himlen där charterplanet gått in på andra timmen av resans underhållning, en flygvärdinna smeker sig över brösten och matar en ung man med skalbaggar ur en plåtburk, andrepiloten lossar sitt ansiktsskinn och visar sig från sin allra bästa sida, glittrande fukt över blottlagda senor och muskler och ett dämpat stön från toaletten där ännu ett par försöker vinna inträde i tiotusenmetersklubben, och mannen i slokhatten kontrollerar ljuddämparen till pistolen, och i den gräddgula patronasken sover kulorna svagt surrande, små små vassa ben på rad efter varandra, skarpslipade tänder infattade i flexibla metallgommar, planet flyger över en sjö där karparna pulserar smaragdgrönt, strax under motorbåten där den älskande slår upp en mugg kaffe ur en termos av glas och öppnar diktsamlingen på sidan etthundrafem och läser orden i bakvänd ordning, kvällen bryter sig in och sveper sin genomskinliga gråa sjal om det vita tältet på strandkanten, och en man som varken är du eller jag, men han tre meter bakom oss i bussen slår upp ögonen och anar instinktivt att någonstans har ett plan just landat och han stiger ur sitt tält och dricker ur sjön, stilla och noggrant i sex minuter, varefter han sätter sig i sin bil och vevar upp alla fönster, kör söderut på vägar som konstruerats av peruanska medicinmän med hutlösa kollektivavtal, och på ett hotellrum i city öppnar en kvinna munnen och släpper ut en genomskinlig fjäril med klibbiga vingar och körsbärsröd tunga som fladdrar över rummet, och något senare på dagen kommer samma kvinna antagligen bli sugen på korv under tiden som en panikslagen campare sammanbitet stirrar på tidningsurklippen på passagerarsätet, smeker fingertopparna över de upphöjda kletiga svarta bokstäverna, samtidigt som backspegeln immar igen och han försöker se genom alla tårar.




Övriga genrer av Cronopio
Läst 610 gånger
Publicerad 2006-04-29 22:06



Bookmark and Share


  Shininkagemusha
*helt jävla mållös*

Vilka starka blder.... Det är så sjukt bra. Ursäkta att jag inte kan kläcka ur mig vettigare kritik, men så blev det.
Favvolistan nästa.
2006-05-13

  Smultris
Det är inte ofta jag läser en text i detta format, i denna längd... och verkligen ser hela historien som en film framför mig... Jag kunde se alla olika människor som du beskriver.

Slutet var oväntat vilket leder till att jag vill läsa mer, vill veta mer...
2006-04-30
  > Nästa text
< Föregående

Cronopio