Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Nina Ahlzén.




Brest-Litovsk


Pappas dumleklubba är lite svullen i kväll, så Toste får nöja sig med att pilla lite förstrött på gottepåsen medan pappa tittar på hästarna. V75 är mumma för pappor, det vet Toste, så han håller käften mest hela tiden. Pappa dricker grön likör ur koppen med den guldfärgade kanten. Toste är inte säker, men han tror att det var en gåva från mamma en gång, innan hon gick till sjöss. Han minns egentligen inte mycket av den tiden. Han var så liten, så liten, inte större än en tumnagel. Pappa och mamma bar stolt runt på honom vilande på en svart dunkudde i en liten glaskub. Strålande av föräldralycka visade de glatt upp honom för alla och envar. De satt på kaféer och rökte Gitanes och bläddrade i franska magazine. Pappa hade en grön basker och läspade tillgjort och hävdade bisexualitet när vännerna från kontinenten kom på hembesök.

Allt detta har Toste fått berättat för sig i efterhand. Hur skulle han själv kunna minnas det som hänt? Speciellt efter fallet i parken när han var fem år. Han ville inte kliva ner från de brunsvarta trähästarna när den tjocka killen med snagget ville gunga. Det slutade med att han blev nedriven och föll så illa att han slog i huvudet. Som tur var ringde någon i närheten på ambulans, och det han mindes efter det var att han vaknade upp på sjukhuset med mamma och pappa oroligt framåtböjda över sängen.

Sedan dess hade inget varit sig likt. Han hade haft problem med motoriken och ett par veckor efter händelsen började han att dregla. Då hade mamma redan rymt med den slovenske partisanen och pappa hade gått in i förtvivlans haschdimma. Ojämna torsdagar kom det hem en svartmuskig man som bröt på lettiska och radade upp färgglada små plastpåsar på familjens köksbord. Då lyste pappas ögon upp och han fick något vått i blicken.

Mobbandet i skolan började väl i samma veva som pappa backhandade Toste för första gången. Helt oprovocerat hade han fått sig en feting vid frukostbordet när han sträckt sig efter smöret och i rörelsen råkat vispa ner karaffen med thinner från bordet.

"För i helvete, Toste! Du ska ge fan i att wasta bra skit", hade pappa sagt och lappat till honom pass över brödfittan.

Därefter hade allt i princip gått utför. Toste började bli mobbad i skolan. På rasterna jävlades de andra med honom på grund av hans lustiga sätt att gå. De snodde hans skolböcker, knöt ihop hans skosnören när han somnade utanför gymnastiksalen, smulade nyponkli i hans saftsoppa och så vidare. Värst var ändå när de ropade "jävla CP-jävel!" efter honom på skolgården.

"Jag har också en CP!", brukade han ropa tillbaka. "Den står hemma i pappas sovrum. Med CP-rom och 512 kilobajs hårddisk!"

*

Nu sitter han i pappas knä och glor lite halvintresserat på pållarna i tv-rutan. När han kommit hem, gråtande som alla andra dagar, hade pappa genast tagit upp honom i knät och frågat om de andra pojkarna varit taskiga mot honom igen.

"I morgon är det du och jag som lägger oss på taket till matan och övar lite prickskytte, Toste", hade pappa sagt och blinkade konspiratoriskt. Hans andedräkt luktade lakrits och övermogen cassawa.

"Det är nämligen så här, min älskade son, att jag hittade ett förbannat fint muskedunder på eBay härommånan. Det har tydligen tillhört en generalmajor som var med vid undertecknandet av fredsfördraget i Brest-Litovsk. Vad säger du om det va, ditt lilla dregelmongo?"

Pappa hade flinat mot Toste, som inte riktigt visste vad han skulle säga.

*

"Om den där hästen med röttvitt skynke går i mål först bjuder pappa på Happy Meal med happy ending i morgon", falsettstönar pappa plötsligt. Toste hoppar till, makar på sig i soffan. En bula har börjat stiga i pappas bruna manchesterbyxor. Egentligen får inte Toste vara uppe så här sent, men pappa har en tortyrtorrent på nerladdning som han väldigt gärna vill visa sin älskade pojk, och sen ska de smörja geväret från första världskriget tillsammans, så Toste lär sig.





Prosa (Fabel/Saga) av Cronopio
Läst 691 gånger
Utvald text
Publicerad 2011-08-26 00:37



Bookmark and Share


  /Isabel
Jo, jag har ju läst den här några gånger och varje gång vill jag skriva en kommentar (för texten lämnar mig inte helt oberörd efter läsning, den nästan stör, kliar som ett infekterat myggbett - jaja, något sånt) - bara för att inse att det inte är möjligt denna gången heller. Jo, grym, kan jag säga om din text - i ordets alla bemärkelser. Och skruvad (men som något positivt).

Bra, helt enkelt (att det ska vara så svårt!).
2011-08-31

    ej medlem längre
bra från början till slut - tack
2011-08-27

  Nina Ahlzén
Å utvald text som grädde. Mjau säger jag å slickar.
2011-08-27

  Nina Ahlzén
fy fan vad skönt störd du är, vilken ära, ja rentav en ynnest så svår att leva upp till att jag stoppar kolven mot gommen i självaste nuet. Tänker med inte så lite svårmod: den som hade en pappa ändå.
2011-08-26
  > Nästa text
< Föregående

Cronopio