När han öppnar kylen och ser den ensamma rödlöken, inskuffad mot väggen, som om den skäms, då förstår han till fullo. Då först löser sig nystanet som hängt viktlöst i bröstkorgen upp sig och låter trådarna flyta ut och iväg, ut i blodet, tills de löser upp sig. Han rister till en gång, och munhålan fylls av koppar.

Han sluter handen runt löken och fnissar. I morgon, tänker han, spelar det ändå ingen roll. Frågan som återstår innan han lämnar jorden och går upp i nästa stadium är huruvida han kommer att hinna köra kuken i Anjas snickerskryss först, och med tanke på det, om hon hunnit byta lås ännu.