Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi förde Agneta S. till avrättningsplatsen


Dick Munthe lyfte luren och satte pastejklossen mot örat. Löven fladdrade förbi hisskorgen och han släppte av en ljudlig fjärt. Det var höst, han hade ett franskbröd i fickan och AIK hade förlorat senaste bortamatchen. Livet verkade tröstlöst. Ljuset låg som en matt loska över tillvaron, färgade den bärnstensgul och allt var liksom kladdigt. Han undrade vilken Gud som tillät detta. Kunde man ringa och klaga någonstans? Men då skulle han förstås vara tvungen att gräva fram de gredelina cykelbyxorna först, de med bjällror på. Ty endast så kunde pöbeln förvarnas om att Runkböget var på ingång. Dick gillade egentligen inte att peta på sin dick, men sådana var reglerna. Gredelina cykelbyxor på: Runkböget in da house. Det var inte han som skrivit reglerna. Det var en farbror med stomipåse och ledsyn från Lycksele. Så gick det till: Man röstade vart fjärde år till kommun, landsting, riksdag och vem som skulle få skriva reglerna. Senaste valet hade Steve-Gunwald Åkerblom från just Lycksele överlägset vunnit.

Dick blundade och drömde. Om Ragnar och Agneta och Niklas. Agneta var försedd med ögonbindel och vallades av Dick och Ragnar. Niklas segade och hamnade på efterkälken. Han bar på en akustisk gitarr i valnöt. Medan de gick plockade han några ackord, skenbart på måfå. De kom ganska sent omsider (päron) fram till platsen och Ragnar slog till Agneta över knävecken med en spade så hon föll på knä.

"Visa respekt, subba," röt Ragnar med din barskaste röst. Sedan föll han själv ner på knä. Dick gjorde samma sak. Niklas fortsatte stå och starrbliga som en dum ko.

"Hörni, jag kom på en jättebra låt om en fågel," sa han.

"Spar den till Lidingö, ditt jävla reservplåster," fullkomligt vrålade Dick och slet upp en förnicklad Walther P38 och sköt Niklas point blank i höger öga. Sedan vaknade han.

Han hade fortfarande fnisset från den finurliga repliken i halsen när Postis knackade på fönstret till hans lägenhet på tredje våningen och viftade med kaffe och kosken.




Prosa av Cronopio
Läst 532 gånger
Publicerad 2011-06-18 19:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cronopio