när Stockholms imaginära skyskrapor visar sina prismor
när Stockholms näraliggande och graffitismyckade förorter åter visar sina färger
då återgår vi till våra gamla jaktmarker
Stockholms parker

då och då och bara då
är vi där och där och överallt

telefonsamtalen och skitsnacket och flörtandet och de dåliga pastasalladerna
och de billiga och varma ölen och rullpapprena och cigaretterna och ångesten
över telefonsamtalen och glädjen över ankomsterna och männen som är svin
och kvinnorna som är underbara men ändå svin och det dåliga humöret
över idioter som förvandlas till vänner som förvandlas till blivande älskare
eller älskarinnor eller pojk och flickvänner

allting när Gud eller vetenskapen
snurrar fram Jorden till primetime

det är färg-Jord på bästa sändningstid och alla blundar

mot solen med leenden som halvmånar

vi tjuvkikar ibland och skrattar åt klädstilar och tragikomiska parkbänksfyllon
och sen går någon och kissar i buskarna och trampar på bajs

som förhoppningsvis kommer från en hund

sen säger min tjej
att min rutiga favoritkavaj
med tillhörande hatt på svaj
bör bäras av en clown
men att hon gillar mig ändå

allt detta och mycket mer
när solen gör så att färgerna äntligen återvänder

rött blått grönt och mittemellan och vi diskuterar sverigedemokrater och bråkiga blattar och bråkiga svennar och vi och dom och hej och hå och trångsynthet som vi förstår lika lite av som Guds eller vetenskapens skapelse som har gett oss paletten åter till låns

vi målar upp svettiga handskakningar och varma kramar och spräckta högtalare och någon som blir för full och måste åka hem

sen blir alla röda oavsett om de är blåa och måste svalka sig med nattliga nakenbad och polisen kommer för att chilenarna har gjort upp en eld och vi skrattar åt allt och vinglar vindögt mot den som har efterfest på sin balkong och vi dricker äcklig charterlikör i brist på annat och en inneboende blir störd och folköl och rullpapper och brännhål på skjortan och ännu fler telefonsamtal och ännu mer ångest och någon gör dreadlocks och skillnaden är hårfin mellan att vara patetisk och estetisk och glada skratt som ekar och någon skriver poesi som ibland blir bra och som ibland blir dålig och som blir blahaha eller kanske på rim


dagen efter mina vänner
med neddragna persienner
ser vi inte färger
som vore vi tillbaka i vinter-Sverige.
trötta vänner återger dagen före med teatralistiska yviga gester
realistiska blickar på bankkonton och vi äter uschliga rester
persienner åker upp och låter färger återvända kom nu kom
låt dig bländas allting börjar om nu börjar
om

semester