Vad är det för fel med nostalgi?

Att minnas det vi inte kunde bli

men suktade?

Ska vi behöva minnas så?

När andra kunde slå

och tuktade?

Ska vi stå kvar där borta?

Där vi alla kom till korta

som luktade

en morgondag och ljus

bortom maktens brus

och det vi fruktade?