Ropen skriker i hörsalen..
men ingen hör..
De tror det är politik..
men det är verklighetens rop..

Kan vi inte bara lyssna..
lyssna till det som vill berättas..
men vi hör och vi sorterar..
Vi lämnar tunga saker kvar på hjärnbalkens
bortglömda hylla..

Tills det är för sent....

Och då sitter vi i politikens hörsal,
gråter tårar för de bortglömda barn som
farit illa bland politik och sortering...
då är det dags att döma... och sörja...
tända marsalker på de bortglömda barns brottsplatser...
göra rubriker i populära kvällspressar...

Det börjar bli dags att höra ropen
i den där hörsalen som kallas livet...
där politik blandas med sortering...
mantra... försiktighet... jantelag...

Det är dags att vakna.