jag tar med en hemlig vän
ut i mörka djupgröna urskogen

mossan andas så häftigt
att rötterna söker luft

trollen på stenarna
skrattar fasligt generat

jag bär ett staffli under armen
hon på alla sina färger

jag har fått nog av allting
hon också men av ingenting

vi viskar om riktning och vind
är lukten den rätta...fukten

nu är vi framme vid platsen
där hon ska måla mitt porträtt

jag tar av mig verkligheten
hon vässar pennor, slår upp färg

en uggla drar plötsligt rätt genom duken
hon skrattar..."ett gott omen"

jag kryper ner i mossan
och så målar hon mitt porträtt

ugglan hoar
drömskt