Jag ser samhället i ögat,
ett samhälle som säger åt mig vad jag ska göra
utan att ens känna mig utan att ens undra vad som är bäst för mig.
Ett finger blir mitt svar och min rygg blir adjö.
Senare stöter jag på samhället igen,
en mörk natt drabbar vi samman och det bryter mitt ben jag sliter av dess hår,
se där,
Reinfeldt ska råna mig på ytterligare fyra år.