Om jag kunde ville jag
om jag skulle kunde jag
Varför gör jag inte?
Varför går det inte?

Väljer djupt vatten
väljer vida vatten


Verkligheten söker mig,
gömmer mig,
tyst


Skrämmande
verklighetsfrämmande
lyser det emot mig

Naken skär naturen genom mitt försvar
invaderar mina sinnen

Skriker: Jag finns! Jag lever! Jag är här! Äter upp dig!


Måste vika undan,
stänga blicken

Skyndsamt gå vidare
för att bevara
den tunna hinnan av
"verklighet"
som skiljer mig - mitt "jag"
från psykosen,

från att uppslukas av den mäktiga väldighet som är
Livet.


Vem kan förstå?
Vem mer än jag ser den oerhörda kraften som gömmer sig inom de till synes oskyldiga buskarnas grenar?

Vem mer än en stackars galning inser med vilken förödande styrka livet spränger, bultar, rasar inom dess bedrägligt fastvuxna skepnad?


Van Gogh såg. Han försökte uttrycka det sprängande livet i naturen.

Van Gogh såg
och målade den här fasansfulla energin.
Men så var han ju också sinnessjuk...


Kan det vara en del av det som åsyftas i Bibeln, att ingen kan se Gud och överleva det? För vad annat än Gud är den här livsenergin? Och hur kan man se den och överleva? Med alla sinnen intakta. Vid sina sinnens fulla bruk, som man säger?

Jag kan det inte. Kan bara snudda vid den verkligheten; Sanningen bakom Naturen, Mysteriet, Livet.