jag vet du sitter där inne
till synes ointresserad
på sängkanten och gungar
med ena benet över det andra

därför knäpper jag bara lite nonchalant
på dörren och släntrar in
i halvdunklet
låtsas leta efter nåt
annat

du är klädd
enligt dagens fantasi...det var min tur

du kikar upp i taket
en teatergäspning
ett milt grin

så fingrar du på lilla saxen
du alltid behöver

"du var bra i går" säger jag
och ställer mig framför dig

du klipper fram den

jag vet inte hur många byxor
du har förstört
under årens lopp

ingen gör det som du

man skulle tro att du opererar
som om den redan vore skadad

men du har sönder den på riktigt
och så reparerar du
har sönder och reparerar

allt djupare

du är mest som en orm
som sväljer bytet helt

signalen att sluta
är alltid densamma
jag börjar nynna
"a kiss is still a kiss"

du vänder på kuttingen
bjuder en ändalykta
som tar upp
minst 180 grader
av min synvinkel

jag vet inte hur du bär dig åt

nu hjälper du mig
med dina fötter
tills jag slutar nynna

sen leker vi grottfolket

jag är Dr Steinbosch
som du gillar styvt

tror du fått det från nåt tändstift nån gång

du är Frau Munter...en epileptisk
och pensionerad operasångerska
med två entréer

anfallen får bestämma
var man kan gå in

vi sätter på
Beethoven
så han slipper höra
hur du flåsar dig frisk