Paranoian gnager, den försöker att döda mig.
Jag tänker ständigt och undrar vad jag gjort fel,
denna texten kommer aldrig ge rättvisa åt hur mycket jag älskar dig.
Lever med en ständig tänkebana om hur fan det blev som det blev.
Jag tror på allt du säger, du kan nog göra mig hel.
Jag skriver vad jag känner och skickar ett brev.

Jag ska försöka fixa, jag ska reparera mig själv sen,
tror jag verkligen det blir vi igen,
det finns knappast någon ny bland alla dumma män.
för om du fortfarande finns för mig när jag är jag,
vet jag att det blir bra igen.