Ord som sjunger
Närhetsord att dela
känslor klä
ta emot och ge

Ord som vill
i möteslängtans nu
ett sedan minnas
en möjlighet förhoppning
ropa hudens längtan till beröring
själens vilja till en älskads närhet
hudens vilja - smekas het
i ömsint lek

hudens lust till möte
med annan älskad hud
själar famlar hoppfullt
sträcker ut sin vilja
till en någons yttre gräns

En någon kär som i
sammansmältnings lyckoglädje.
sjunger samma sång
med egen vilja
och veta - vara älskad
känna vägen till ett delat
njutningslyckans nu

och från avskedsstund
till nästa nu i bejakad närhet
på oförtruten vandrng
sökande det kärlekslängtans mål
så svårt att finna här på denna jord

och så svårt att klä
ett ögonblick i ord



--------------------------------------------------------------------------------

En liten betraktelse över ensamhetens vilkor.




ENSAM


Att vara ensam
eller icke ensam
- det är frågan...

Vissa verkar kunna välja
medan andra saknar
den möjligheten

Ytligt sett
skulle jag
kunna slippa
min ensamhet

men i mitt inre
vara änmer ensam

det kryllar av ensamma
tillräckligt despeata
för att söka lite lindring
i mina armar

Men som sagt,
det är ju inte det jag vill
ingenting i stället för

Egentligen
klarar jag me

j ganska bra
inbillar mej att det är rätt skönt

slippa ta en massa hänsyn
slippa kompromissa om \"ditten och datten\"
slippa behöva delta i en massa futtiliteter
av sociala skäl som inget tjänar till...
och Slippa försöka uppfylla någons förväntan

- visst,,, jag kan nog tycka att det är rätt gulligt också,
om det kommer ur vännens egen verkliga vilja...
utan oroskval och jämförande beräkning.

Suck! Sånt slipper jag nu helt...


Nu stryker jag som vargen
i gemenskapens utkant

betraktar ljusen från fönstren,
med ögon som inte bara ser det
som dessa kulörta lycktor
är tända för att visa,

- nej, vargaögon ser mer än så.

Lättare att avstå då
lättare att vänta
på något mindre troligt
för varje dag som går
för varje natt
förbränd av
längtan
varje
ylad vargasång
för ensam måne
delande ett oblitt öde
att krettsa långt från hem och härd.





Vargen tänker på vad räven sa:
- Surt, sa han om krusbären.
Vargen ler ett sogset leende,
han visste nog - för de bären
hade han själv bitit i...