En inledning till Sagan om trumman
Völvans första sång
I.
Jag är den
som snurrar sländan
tvinnar tråden
den som ser
när havet stiger
glödkorn glimmar
fågeln flyger
fågeln som
jag kallat till mig
hit till strand
hit till sand
hit till världens
yttre rand
hit till slutet
och till början
hit där vinden
föds och stillas
II.
Han är min
jag hör där ute
han som sjunger
sälens sånger
när han kommer
hit från havet
Han är min
i fågelskepnad
svart i vingen
stark som ingen
han jag väckt
ur urskogsslummer
Också han
på höga klippan
han som vakar
över natteld
han är min
och tråder stigen
när jag ristar
himlens stjärnfall
III.
Jag är den
som väver väven
den som ser
när världen ändras
vet när det
är dags att vandra
dags att mötas
dags att flätas
dags att tvinna trådar
samman
Våg och vind
lek vid lind
bock och hind
Eld och hav
ta din stav
ge dig av
Natten flyr
allting gryr
ödet styr
IV.
Jag är den
som snurrar sländan
tvinnar tråden
Jag är den
som väver väven
tyder tecknen
Min är världen
här vid gränsen
nära havet
Min är väntan
Min är tiden
Nu är nära
Jag hör elden
jag hör havet
jag hör fågeln
Allt är nära