Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Till hon som sjöng för havet, och för livet


Belle Isle

 

 

I

Ser dig

genom Belle Isles dimmor

ser ljuset

på andra sidan

av det stora havet

 

och ön är en klippa

nära de vandrande isbergens

kalla strömmar

 

II

Det var ett tag sedan

och världen är en annan

och du är en annan

än den gången

då norrskenet växte

ur Labradors tundror

och trummans hjärta slog

och slog

i nätter när allt

var möjligt

 

III

Belle Isle,

drömmen om grottorna

och om stilla glidande kanoter

in under detta gråa flor

 

drömmen om männen och kvinnorna

i mjuka mockasiner

och målade ansikten

och med namn

som grott ur fjällmullen

och vuxit sig större

ur skogarna

och vindarna och bergen

 

drömmen om danserna

runt sommarnattens lägereldar

in under stjärnorna

in i gryningslandet

 

IV

Belle Isle långt borta

du långt borta

och alltid så nära

 

V

Belle Isle

dit ingen kunde komma

som inte bar budskapet

 

en ö som ibland fanns

och ibland bara

var en dröm bland andra

i ett land av tomhet

                                                                                                       

 

VI

Du sjöng en gång

för havet och för fåglarna

och det var på klippstrandens högsta berg

 

och därute låg de svarta öarna

med sina rostiga vrak

från forna stormar

kav stilla och tysta

för att lyssna

 

VII

Du sjöng för att du ville

för att du kunde

för att du måste

 

du sjöng

så att tårarna föll

nerför mina kinder

och jag var lycklig

att vara med dig

i den stunden

 

VIII

Belle Isle

 

Och fastän att världen

är annorlunda än då

ser jag samma himmel

och samma stjärnor

hör jag samma hav

genom vågorna vid stränderna nära

som då, där borta,

och jag undrar

om tiden verkligen finns

 

och om du verkligen

är någon annan

än kvinnan med

sången och dansen

och de märkliga drömmarna

och med hjärtat

för de sargade själarna

längs stigarnas möten?

 

IX

Du är Belle Isle

bakom dimmornas slöjor

 

du är den som fick

den döda eken

att vilja leva igen

i glömskans mörka skog

 

du tände elden

och lät salvians väldoft

spridas som stråk av dimmor

när nya drömland

skulle skapas

ur trummans cirkel

av kärlek

 

X

Det som var en gång

är för alltid

 

Sången från berget

högt ovan Norsteads by

tystnar inte

för den som var där

och fick lyssna

 




Fri vers av Peter Olausson VIP
Läst 65 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-02-04 22:08



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Glöm aldrig Wounded Knee.
2024-02-05

  lodjuret/seglare VIP
En icke helt oäven text. Bokmärker samt drömmer om äldre tiders nu nästan glömda färder till sjöss och via land.
2024-02-05

  Kungskobran VIP
Fantastisk fin epos om denna märkliga ö
och vad som utspelats där genom århundraden
2024-02-04
  > Nästa text
< Föregående

Peter Olausson
Peter Olausson VIP