Nu jävlar får det vara sista dagen jag vaknar upp med ett vakuum i mellangärdet. Tänker utan mellanrum skriver utan punkter jag,,, Klarar inte av att inte förstå mig själv, att ha samma jävla skit som alltid i huvudet bara att jag har flytt från det, glömt det, ignorerat. Det blir svagare allteftersom jag centrerar det i fokus.

Jag vet att du har det värre. Vet bara inte vad jag ska göra åt saken. Det är som att ingen musik fungerar om man inte sitter i skiten. Suktar endast efter skada, blod och barnsliga tårar men ligger istället vaken.

... LET GO OF THE TANGIBLE MASS OF YOUR MIND; IT IS ONLY AN ILLUSION...

Begagnar ordet utplåning. Alldeles för labil för att göra det på riktigt. Det är en enastående styrka, ett sundhetstecken att lyckas befria sig själv från den kletiga massa som folk kallar vett, medvetande, et cetera.

... LET GO OF THE TANGIBLE MASS OF YOUR MIND; IT IS ONLY AN ILLUSION...





October 6th,
Tag.


Fy fan vad jag inte borde tänka med på detta än på dig.

Men jag släpper det.

Låter det glida löst.

Skiter i alla deadlines.

Känner ingen kontakt.

Med varken mig själv eller andra.

Måste jag återigen känna.

Något utöver tvångssyndrom.

Och klaustrofobi i min egen kropp.

Jag.
Drunknar.

Jag.
Exploderar.

Jag.
Avskyr.

Att behöva göra det.
Helt.
Jävla.
Ensam.

THE MASS OF YOUR MIND, IT IS ONLY AN ILLUSION...

Vad fan ska jag tro på nu? Inte ens avsaknaden av tillit hänför mig på samma sätt som då jag faktiskt hade något att kämpa emot. Ljuger jag? Att jag ljuger? Eller är jag fast i karikeringen att jag lever i ett spel? Survival of the shittest.

Är jag kanske såpass fånig att jag hittar på allt? Att jag inte kan skylla på vapenvilan, att jag fått dig att läsa ända hit ner? Är du lika uppfuckad? Borde jag vara starkare, se himlen bakom molnen? Övertygelse.

Men inte ens är jag positiv, inte är jag negativ.
Varken successiv eller primitiv.

IT IS ONLY AN ILLUSION.

LET

GO.