han skulle bara oskyldigt
måla hennes vilande kropp

täckelse i siden faller ljudlöst
från underskön rosenknopp

ur alldeles ljuvlig knipande snipa
små duvungar pipande kryper

runt elegant skurna frukter
ormtungor fuktande förluper

hon darrar i våt, obruten extas
den blinde målaren gör entré

blandar sina färger han samlat
lyfter sina händer...till en synlig idé





nä, jag kan inte fortsätta skriva
nåt mer på den här dikten

jag klarar det inte
jag klarar det inte

förlåt mig

jag hade så gärna velat

men du tar orden ifrån mig

aldrig har det hänt...